Vid valet av gravsten är det ett antal saker man bör tänka på.
Det är för det första viktigt att man ser till att graven blir en plats dit de närmaste gärna vill gå. Det är en minnesplats över den döde och man bör också kunna känna att det är så.
Det andra som man bör tänka på är att platsen är beständig och tidlös och att dekorationen följer den idén.
Ytterligare en regel är att kontrollera vad som är regelverket för den aktuella gravplatsen. Normalt sett är kyrkogårdsförvaltningarna toleranta vad gäller valet av gravvård. Det kan avse såväl utseende, material som inskriptioner, men det finns alltid vissa begränsningar.
När gravstenen ska monteras finns det också ett regelverk att förhålla sig till. I de flesta fall ser den begravningsbyrå man har anlitat till att själva anbringandet av gravstenen följer detta regelverk. Särskilt viktigt är det givetvis att det inte finns någon risk för ras eller liknande som kan gälla för en stående sten.
Själva gravplatsen ställs till förfogande genom ett avtal med kyrkogårdsförvaltningen. Det ankommer på den som innehar gravrätten att se till att graven vårdas. I allmänhet uppdrar man detta åt kyrkogårdsförvaltningen och betalar en årlig avgift för tjänsten.
Det vanligaste materialet för gravstenar är granit respektive marmor men det förekommer andra material också. För att få en helt underhållsfri inskription bör man se till att djupet som blästras fram är på minst 4 mm. Detta gäller för vertikala stenar.
Har man en liggande sten är läsbarheten begränsad, men med bra underhåll kan den upprätthållas. En liggande sten i marmor måste i normalfallet bytas ut efter trettio år i svenskt klimat, vilket kan vara viktigt att tänka på.
En vertikal sten bör åtminstone vara så hög att den är läsbar även vintertid. Detta varierar som bekant mellan olika landsdelar.